Nu när det tassar mot jul börjar jag gräva runt i mina garderober efter julpyntet. Granen ska hämtas på lördag och innan dess måste jag ju hitta alla små tomtar, glitter och annat juligt som stoppats undan. Hittar den norska tomtengubben med skidor, julgransbelysningen, rudolf med den röda mulen (en uppblåsbar, som Ken hittade i en affär när han var 2 år och skulle ha med hem, som har sin plats under granen varje år), glitter och julgransprydnader i massor. Men ingen sån där halm get, är inte det något ursvenskt som man borde ha?
Julbocken är en av Sveriges allra äldsta julsymboler och har fått vara föremål för allehanda lekar och den har haft olika funktioner. Fram till 1800-talet gick ungdomarna på landet runt bland gårdarna och framförde enklare skådespel eller sjöng en julbocksvisa. En i sällskapet var alltid utklädd till bock och som tack för uppträdandet fick de mat och dryck till ett gille som hölls i mellandagarna. Bocken som symbol lär ha varit en kvarleva från vår gamla asatro. Den gamle åskguden Tor hade som bekant en vagn som drogs av två bockar, Tanngnjóstr och Tanngrisnir. Det förekom också att julbocken ställdes in under bordet och serverades diverse läckerheter från julbordet.
En populär bocklek var också att ställa in julbocken i smyg hos grannarna. Då gällde det för den som fått bocken att osedd lämna tillbaka den. Vad som hände annars förtäljer inte historien. På 1800-talet fick bocken en ny ärofylld uppgift - någon av männen i de svenska borgerliga hemmen klädde ut sig till en bock, som delade ut julklappar på ett sätt som föregrep dagens jultomte. Nuförtiden tenderar julbockens roll att inskränka sig till att vara en prydnad i närheten av granen.
Kanske det dyker upp någon, så småning om....
No comments:
Post a Comment