Grattis pa Mors Dag!

Har man en cool mamma sa har man. Vad skulle vi ta oss till utan henne och hennes pyssel. Har i amerikat idag ar det Mors Dag och det ar val pa sin plats att hylla den mamsen jag har.

Jo, vi har val inte sett saker fran samma hall alla ganger och det var langa tider vi inte talades vid alls. Men sa kom den dar dagen nar vi fick till det och blev kompisar igen och sen har det bara fortsatt.

Det var tur att du sparkade in mig pa en utbildning dar i vasteras och att vi fixade en lagenhet dar sa vi fick vara nara innan jag flyttade sa langt bort. Vilken tur att du ar san bra mormor och farmor till alla barnbarnen. Det langtar ju i massor att fa komma och bo hos dig pa helgerna och bli ompysslade. For ompysslad till tusen blir man nar man kommer och halsar pa till mamsen. Sen har du ju sett till att vi har harliga Knotis att vara pa. Det ar inte alla familjer forunnat att kunna ha ett sant stalle och ha alla familjefester och annat skoj tillsammans.

Sen ar du ju en san kanon duktig organisator och ditt jobb skulle ju inte kunna klara sig en dag utan dig nu. Du far runt hela landet och styr och staller sa att alla gor ratt. Pension vet hon inte hur man stavar till!!

Sen fixade hon ju varldens kille ocksa, och golfar gor de mest hela tiden.

Manga Mors Dags kramar till dig!!

Fran okenrattan

Har fatt en ny bebis

http://toyotaoflongview.com/Trim.aspx?sid=296012

Efter Washington kom Savannah

Vilken vacker stad! Hit kom jag pa sondagsmiddagen och tog en taxi fran flyget till hotellet nere i stan. Det ser precis ut som pa alla vykort, gamla kolonialhus med prunknande rabatter och alla trad med sin spanskamossa som hanger fran grenarna. Som en saga. Fast om man nu ska tro pa sagorna har Savanna sin egen runt ett valkant amerikanskt talesatt som lyder "sleep tight and don't let bedbugs bite", jo oversatt blir det ju "sov sott och lat inte sanglossen bitas". Det ar ju bara det att i Savannah finns en mycket tydlig stolthet over att det var just har som detta ordsprak var uppfunnet. Det kom sig av att nar nykomna invandrare fran europa kom hit och borjade bygga hus och satta sig till ro. Tittade de upp upp i traden och fick sen den dar fina skira mossan som hanger i traden. De tankte pa sitt allra mest finurliga satt att det skulle nog vara bra att stoppa kuddar och madrasser med, det ser ju sa fluffigt och skont ut. Jo, jo, tanker ni nu. Det blev inte som man tankt sig men noden har ingen lag och fluffigt och skont var det till madrasser och kuddar, men dar fanns ocksa en liten lus eller nagot som bor i den dar mossan som inte vill flytta. Och den tog till det medel den kande till for att forsvara sig forstas. Att bitas. Som sma knott ungefar.. Snipp snapp snut sa var sagan slut.

Men jag fick ju ocksa se annat forstas, traffade kanon mycket folk, bade som jag kannt sen forut och nya kontakter skapades. Vi fick ga rundtur i flera av de gamla husen runt den aldsta delen av stan bl.a. fick jag se det hus dar General Sherman bodde nar han erovrade sydstaterna till nordstaterna under frihetskriget. Han gav staden i julklapp till President Lincoln nar staden hade gett sig till nordstats generalen och det ar den enda staden som inte blev nedbrand till grunden under kriget. Darfor kan man se den gamla kolonialastilen sa val bevarade just har. Ni har val alla sett Borta med Vinden, eller hur?

Dagen nar det var dags att flyga hem, tog vi en liten kort runda in i South Carolina och jag hade hoppats pa att se nagra alligatorer efter vagen men hade inte mycket tur. Kom hem till Arizona sent sent pa natten efter en mellanlanding i Huston, Texas. Hipp Hipp, nu tar vi tag till nasta aventyr.

Nu maste jag ju komma ikapp..

Hej igen, det blir inga aa och o.. som ni sjalva ser.. ni far ta fantasin till hjalp med lasningen.

I mitten av mars bar det av till landets huvudstad Washington DC. Dar skulle det bli SWEA Varldsmote och Sweor fran hela varlden mottes under 4 dagar for att traffas och ha konferens.
Jag kom in till Dulles International Airport och dar motte jag Inger och hennes vaninna fran San Fransisco och vi tog en taxi tillsammans in till stan. Forst skulle vi mota upp alla andra vid The House of Sweden (Sverigehuset) som ar var ambassad har i USA. Med valkomst drinkar och smaratter minglade vi runt och traffad nya och gamla bekanskaper for fulla muggar. Det ar svart att beskriva i ord hur det ar att vara pa ett sadant stalle med alla dessa intressanta och duktiga kvinnor, man far helt enkelt nypa sig i armen sa man vet att man faktiskt ar dar i minglet.
Nar kvallen var over for vid med de inhyrda bussarna tillbaka till hotellet med de andra och checkade in. Fredagsmorgonen borjade med frukost pa hotellet och sen moten med manga intressanta talare hela dagen. Vi fick reda pa hur det svenska spraket har andrats sedan vi for fran sverige, till och med! Pimpa, Pretto, Lattemorsa, Kulturkofta och annat som maste forklaras. Sa nu kan vi farsta ny-svenska nar vi kommer tillbaka nasta gang.
Fredagskvallen var bokad till en middag pa paddelbat ute pa Potomacfloden. Kvallen var sommarskon och dar serverades texmex buffe och som vanligt var det inte tyst en minut med alla dessa kvinnor som bara vill lara kanna varann och ha kul. Var egen Ann fran Arizona sag till att det borjades dansa till bandet som spelade. Sen var det fullt roj och alla dansade som galningar, och nar vi behovde kyla av oss var det bara att ga ut pa dack och svalka sig medans vi sag ut over Washingtons monument som var upplysta mot den stjarnklara natthimmlen.
Lordagen borjade med en reflektering av alla utlandssvenskars egen Biskop, Lennart Koskinen fran Visby. Han berattade om hur mytologin behovs for att kunna dela med sig av sin kunskap, den ar som ett verktyg vi anvander for att formedla kunskap till nasta generation. Sedan borjade det internationella arsmotet dar SWEA International rapporterade fran aret som gatt, och manga bra fragestallningar kom fram fran de Sweor som var narvarande.
Efter arsmotet fanns tid for fragor och samtal med den internationella styrelsen och det framkom ganska tydligt att manga avdelnings ordforanden tyckte sig inte vara sa val forberedda pa hur ett sadant har mote gar till. Det foreslogs att avdelningsordforanden far egen tid avsatt till workshops eller annan gemensam tid for utbyte av erfarenheter till nasta konferens.
Lordagskvallen var avsatt till den stora 30-ars Jubileumsmiddagen dar Agneta Nilsson forstas var en av huvudpersonerna. Det ar ju helt fantastiskt hur hennes idee har kommit att betyda sa mycket for sa manga och organisationen har vaxt till over 8500 medlemmar under de senaste 30 aren. Gratulationer kom in fran nar och fjarran och en speciell gratulation kom fran var egen Drottning Silvia. Naturligtvis var middagen aven den ett tillfalle att lara kanna fler Sweor som jag inte hade traffat tidigare. Efter middagen kom kvallens huvudattraktion countrysangerskan Jill Jonsson for att sjunga, hon ar ju for duktig!
Det blev naturligtvis sent i sang och tidigt upp pa sondagen for da skulle jag ju ivag till nasta stalle...